Fiskpinnar och kokt potatis

Då var det dags för mig att göra entré.

"Vitt är oskuldens färg, den som är lättast att befläcka, säger ett gammalt talesätt. Särskilt aktuellt så här års när man sitter med nya vita almanacksblad framför sig." Så inleds Husmoderns Köksalmanack 1976 och jag skall göra mitt bästa för att regelbundet "befläcka" denna blogg.

Jag kommer att ta mig friheter med den mat som skall lagas eftersom min sambo (som kommer vara den smakmässiga försökskaninen) är en gravid fiskätande vegetarian. Alltså kan dagar få byta plats och kött ersättas med vegetariska alternativ med mera.

Sveas namnsdag, den 2 januari, 1976 var en fredag och Husmodern föreslår: Stekta fiskpinnar, kokt potatis och rårivna morötter. Ost och äpple. Enkel och rejäl mat som är lätt att ordna med efter nyårsfirandets stök. Kör i vind säger jag och sätter igång.

Att bara steka fiskpinnar känns lite tråkigt. Personligen har jag alltid föredragit potatismos (comfort-food som min kollega kallar det) före kokt potatis till fiskpinnar. Ost och äpple? Menar Husmodern att jag skall tugga i mig en bit ost och ett äpple efter maten? Någon vidare förklaring står inte att finna. Nja, med lite frihet blir det följande middag.

Parmesanpanerad torskfilé (krokfångad utanför Norge) med potatismos och morots och äppelsallad.

Jag hinner precis börja skala potatisen när min sambo förvarnar om att "panikhunger" har infunnit sig, vilket betyder att hon inte under några som helst omständigheter kan vänta 30-45 minuter med att äta. Jag slänger snabbt på en kastrull med olja på spisen och friterar potatisskalen som en liten förrätt. Det funkar.

På med potatisen på spisen och sen panerar jag torskfilé skuren i rektangulära bitar för att imitera fiskpinnar så långt som möjligt. Jag hade inget ströbröd så lite mortlat knäckebröd blandas med parmesan istället. När potatisen börjar bli klar så river jag morötter och äpple (Ingrid-Marie blir bra) och blandar med lite citronsaft.

Jag mosar potatisen samtidigt som jag steker fisken. När det kommer till potatismos är jag av den bestämda uppfattningen att vitpeppar gör sig bäst samt att man inte får fega med smöret eller muskotnöten. Nu fick jag dessutom ett ypperligt tillfälle att använda mitt julklapps-rivjärn (Microplane) som jag fått av min förstående syster och svåger. Det är banne mig det bästa rivjärn jag någonsin använt för att riva muskot.


Upp med allt på en tallrik och ropa in sambon i köket för en första Husmodersmiddag.

Det hela gick hem smakmässigt också, kanske lite för lite salt på fisken, men det går enkelt att rätta till väl vid bordet.

Jag hoppas att bilderna duger, jag använder min mobilkamera och jag saknar en matstylist. =)

Ha det gott!