Fina fisken

26:e januari 1974 var en lördag. Då bjöd husmodern på "Hälleflundra eller torsk med fin räksås, potatis och brytbönor." Man skulle koka fisken sen tina en burk hollandaisesås och tillsätta hackade räkor och citronpress. Låter inte så illa, men några modifieringar måste jag naturligtvis göra.


Min rätt blev - Stekt hokifilé med dillkokt potatis, kokta grönsaker och räkhollandaise.

Fisken skar jag i kuber eftersom den filén var lite osnygg. Sen torkade jag den torr, mjölade och stekte i mycket smör.



Dillkokt potatis får ni inte receptet på utan förutsätter, likt husmodern, att ni kan räkna ut själva (eller googla).


Samma med grönsakerna, jag tog de jag hade hemma och snabbkokte så att de fortfarande var lite krispiga.


Vi hade dessvärre ingen frusen hollandaise hemma så jag fick vispa ihop en ny. Smälte 150 gram smör. Sen blandade jag tre äggulor med tre matskedar vitt torrt vin som vispade i vattenbad tills det tjocknat. Rörde långsamt i smöret och sist i med hackade räkor och dill. Lite citronpress hade jag i också.

Konsten att följa

I övermorgon, torsdag den 28, Kalles namnsdag, föreslår Husmodern en pepparrotsfisk. Jag är dock inte hemma på torsdag kväll utan passar på att laga denna rätt idag, tisdag den 26:e.

Jag tänkte att jag skulle följa receptet rakt av för en gångs skull, hur illa kan det vara? Och jag lyckades nästan till fullo med mina intentioner. Och en av de få ändringar som jag gjorde var nog, måste jag pinsamt erkänna, till nackdel för rätten. Men nu går jag händelserna i förväg.

Receptet som jag skulle följa var:
1 paket djupfryst fisk, t ex kolja, torsk eller sej (ca 450 g), eller motsvarande mängd färska filéer, ca 1 tsk salt, 1 1/2 - 2 msk riven pepparrot, 1/2 dl finklippt gräslök, 1/2 dl finhackad persilja, 3 hårdkokta ägg.
Skär fiskblocket i skivor, om ni tar djupfryst, och lägg fisken i smord folie. Strö över salt, pepparrot och kryddgrönt och vik ihop folien till ett paket, som läggs i ugn vid 225 grader under 30 minuter för djupfryst fisk och i ca 20 minuter för färsk.
Sedan är det bara att öppna paketet och strö över hackade ägg. Gott med kokt potatis och tomater till.

Jag följde receptet med fryst torsk (krokfångad, styckefryst). Jag gjorde individuella paket istället för ett stort och la till finhackad schalottenlök i botten av paketet. Istället för att smörja folien hällde jag helt sonika smält smör i botten. När jag kom till pepparroten kändes det helt plötsligt mycket med 2 msk, så jag använde mig ca 1 msk. Kokt potatis blev det också, dock inga tomater.

Misstaget som jag tidigare nämnde var att minska mängden pepparrot. Det blev inte alls så pepparrotigt som det borde ha varit. Jag hade ju dessutom laddat upp med snaps till detta, trots att det bara är tisdag, och min hemkryddade Gråbo blev inte den totalsuccé som den hade varit med bättre sting i fisken.

Alltså, Husmodern kan ha sina poänger och man ska nog inte dra alla hennes recept över samma burk-kam.

Ha det gott!

Vi kör Vincents mat idag!

Den 24 januari 1975, Erika-dagen, bjöd på kokt torsk med äggsås. Det var inte så jättelängesen vi åt detta så jag kikade runt bland de andra dagarna den veckan och fastnade för Vincent-dagen. Vincent bjuder nämligen på köttbullar med kokt potatis och persiljemorötter. Lingon och mjölk.

Sagt och gjort! Min guldlockiga Husmoder bjöd inte på något recept på köttbullar, och precis som Whiskymannen också säger i inlägget nedan så misstänker jag att Husmodern a) antar att alla kan göra köttbullar eller b) köper färdiga. Med tanke på hennes recept på kåldolmar så håller jag inte alternativ b för osannolikt...

Jag gör i alla fall så här:

Blanda 1 dl ströbröd med 1 dl gräddmjölk, 0,5 dl vatten och 1 ägg, låt stå & svälla.

1 stor gul lök, hackas. Fräs hälften gyllenbrunt i smör.
1 normalstor kokt potatis

600 g älgfärs
200 g nötfärs

Blanda i 1 msk Kikkoman-soja, 2 msk kalvfond och 1 msk ansjovisspad i ströbrödsgegget. Rör i den mosade potatisen. Salta & peppra. Blanda sedan snabbt ihop all lök och köttfärsen till en smet.

Jag använder sen en stor spritspåse och ett tyll i strl "ganska stor" för att klämma ut lagom stora klattar färs på en skärbräda. Det går sedan mycket snabbt och lätt att med blöta händer rulla till bullarna och bums ner med dem i pannan. Bryner dem runt om och sedan får de gå klart i ugnen.

Kokt potatis till, persiljemorötterna hottade jag upp lite* genom att stuva dem med en pytteskvätt vitvinsvinäger och massor av hackad bladpersilja. Lingonen som skulle vara till efterrätt tog vi till köttbullarna istället. Mjölken skippade vi helt. Gjorde lite gurka & tomat till, nog helt i Husmoderns anda. Gurkstavar, det känns väldigt 1975.



* Husmoderns persiljemorötter bestod helt enkelt av kokta morötter, rikligt med klippt persilja och en smörklick. Inte fel det heller.

Soppa utan recept

I onsdags (20:e) var det egentligen dags för spenatsoppa. Detta fick dock väljas bort då jag istället hade en bordsreservation på Djuret och matades med vildsvin på längden och tvären. Ett par smaskens viner slank kanske också ner.

Hur som helst är jag inte sämre än att jag kan laga tisdagsmat på en lördag. Dock så lämnar inte husmodern något recept på spenatsoppa, det måste helt enkelt vara en sådan rätt som alla redan kan laga. Och det är ju rätt sant, soppa är hyfsat enkelt. Men låt mig ändå bjuda på mitt recept, som jag i sann Husmodersanda har döpt till:

Whiskymannens festfina spenatsoppa med kokta ägghalvor
Jag mjukade ett par små schalottenlökar i olja och smör, pudrade dem med lite mjöl, hällde i en halvliter grönskasbuljong och kokade upp. Blandade i 3-400 g hackad spenat. Kokade ihop det hela med 1,5 dl grädde. Kryddade med salt, vitpeppar och lite muskotnöt.

Detta serverades i rätt grunda tallrikar så de iturivna ägghalvorna stack upp på ett tjusigt sätt. Ovanpå sprinklades rostade solrosfrön. Knäckebröd och ost.

Ha det gott!

Dagens viktigaste mål?

Att frukost är dagens viktigaste mål är väl en fras som upprepas i tid och otid och har väl gjorts så längre än folk kan minnas. Jag minns det i alla fall som en vedertagen sanning som varit med mig under hela min uppväxt.

Efter att ha ögnat igenom hela Köksalmanack från 1976 tror jag mig ha hittat beviset att det inte är sant. Eller snarast bristen på omnämnande av frukost får mig att tvivla. Ingen stans står att finna frukosttips eller liknande. I en liten passage på ett ställe i boken nämns det att man kan blanda egna frukostflingor och "ha i vacker glasburk på bordet".

Men, en helgfrukost med gott om tid tycker jag är en liten lyx som jag gärna unnar mig. Mättande och onyttig är några av de viktigaste aspekterna, och de lyckades jag uppfylla denna lördagsmorgon.

Äggröra finns givetvis med i en komplett almanack, och jag är relativt överens med Husmodern om tillagningen.
6 ägg, 5 dl mjölk eller grädde, 1/2 tsk salt, peppar, 2 msk smör eller margarin.
Vispa upp äggen och blanda med kryddor och grädde. Smält fettet, helst i en tjockbottnad kastrull, och tillsätt äggblandningen. Låt värmen vara svag och rör hela tiden med en träsked mot bottnen så ny smet kommer till bottnen och får stelna. Lägg upp äggröran då den är nätt och jämt "stannad" - den ska ha en krämig konsistens.

Jag anser att mängden mjölk/grädde är för stor till mängden ägg och brukar hellre hålla mig till ca 1 msk grädde per ägg. Grädde ger dessutom en bättre konsistens än mjölk. Och givetvis så kan man inte göra äggröra utan muskotnöt.

Men man kan inte bara äta ägg till frukost, utan jag dukade även fram nygräddade croissanter och en mängd olika marmelader (kvitten med vanilj och kanel, svarta körsbär med timjan och fikon med valnötter) som 1972 med ett förträffligt initiativ försett mig med. Fyra koppar te och en morgontidning senare sitter jag nöjd i soffan och äter manukahonung direkt ur burken för att mota en förkylnings-Olle i grinden.

Ha det gott!

Potatismoslåda med korv

Veckans husmodersrätt blir potatismoslåda med korv. En tämligen enkel anrättning som består av ostgratinerat potatismos och brynt ospecifierad korv.

Om lådan skriver husmodern dock så här:

”Gör ett ganska fast potatismos, eget eller av pulver. Krydda med svartpeppar och litet muskot och bred ut moset tunt på smord plåt eller stor form. Pensla med grädde och strö över rikligt med riven ost. Grädda i 225-250° varm ugn tills ytan blir guldbrun”.

Eftersom jag har mycket svårt att följa anvisningar utan att ändra, lägga till eller dra ifrån blev det så här:

Välkryddat och mycket smörigt potatismos breddes i botten av en ugnsfast form. Korven (handgjord av min lokala slaktare), stekt och halverad på längden, lades över moset och täcktes sedan av ytterligare ett lager mos. Detta toppades av rikligt med riven manchego. Lådan serverade jag med makedonsk lutenica samt grönsallad.

Resultatet blev riktigt gott men eftersom ostytan som vanligt var godast tänker jag i fortsättningen göra som husmodern anbefaller, breda ut moset tunt på en plåt. På så sätt blir det mer av det goda.

/Hanna på Möllan

16:e januari och Solbritts fina kasseler.

Inget luktar mer barndom än kassler, eller kasseler, som min husmoder väljer att stava det. Tänk bara på gorgonzolaöverbakad kassler, kassler med ananas, stekt kassler och ugnsbakad kasslerlåda. Denna underbart lättlagade charkbit gick på 70- och 80-talen att variera i det oändliga och det gjorde man också.

Därför är det med tillfredställelse jag låter mitt första inlägg bli receptet på Solbritts fina kasseler från tredje lördagen i januari månad år 1972.

Solbritt låter först köttbiten koka 1/2 timme i lika delar torrt vitt vin och vatten (jag hade fräckheten att lägga till lagerblad och pepparkorn). Därefter bestrykes köttet med senap och rivebröd samt giljeras i ugn. Av kokspadet görs en bottenredd sås smaksatt med tomatpuré och lök. Till detta serveras kokt ris. Enklare kan det inte bli.

Lite för enkelt om ni frågar mig. Senapsgriljerat fläskkött har vi precis ätit en årsranson av till jul. Därför byttes detta mot en överbakning gjord på smör, ströbröd, vitlök och gröna örter.  Såsen var, i min mening lite syrlig och tam. Den fick alltså ett snabbt ansiktslyft med hjälp av smör och konjak.

Resultatet blev en rätt jag gladeligen skulle servera igen, även om jag nog tycker den passar bättre en vanlig onsdag än som lördagmiddag.

Sorbet

Den 14:e får man glass till efterrätt enligt almanacken, det står inget om vilken sorts glass så jag valde en citrussorbet.



Jag pressade alla sorters citrus som jag hade hemma: en lime, en halv citron, en sweetie, en apelsin och en blodapelsin - det gav ca tre deciliter ganska syrlig juice. Sen kokade jag sockerlag smaksatt med vaniljextrakt. Visst hade det varit roligare att göra med riktig vanilj men det här är snabbare och ger ett tillräckligt bra resultat - helt i Husmoderns anda. 50 - 50 socker vatten kokas upp så att sockret ovh vattnet blandas, sen i med en påse vaniljextrakt. Jag ställde ut lagen i midvinterkylan för att svalna. Till sist blandade jag juicen och sockerlagen och hällde i glassmaskinen, klart på 20-30 minuter.

Fransk grytstek

Här var ett recept i almanacken som faktiskt gick att följa - annars är ju Husmodern ganska rädd för kryddor och väldigt rädd för att laga mat som inte kommer på burk. Men nu vankades såväl vin som vitlök och lång tillagningstid.

Husmodern vill göra stek på hela högreven men jag skar ut grillsteken - det är den del av högreven som är förlängningen av entrecoten.* Det blev en fin bit på drygt 350 gram, lagom till en middag för två.

Så här lagade jag (nästan precis som i almanacken):
Jag torkade av steken och pepprade ordentligt runt hela och saltade. Brynte i gryta så att den fick en fin yta, sen i med grovt skuren morot, palsternacka, lök och vitlök. När det fått lite färg hällde jag på en skvätt rödvin (från frankrike, det känns naturligtvis bäst i en fransk grytstek) och tomater ur burk (Husmodern hade varit så stolt). Förstärkte med någon matsked oxfond.


Sen fick allt sjuda under lock i ca 45 minuter. Under den tiden kokade jag potatis och stekte några halverade smålökar.

När köttet var klart fiskade jag ur alla grönsaker ur grytan och mixade till en tjock sås, spädde med lite buljong för att få det rätt och hade i en klick smör för smaken. Lite mer salt och peppar, sen var det redo att serveras. Några kokta potatisar, ett par smålökar en ordentlig slev av grönsaksröran och några skivor stek. Rustikt och gott - precis vad man förväntar sig av en husmoder!

* Nu låter det nog som om jag har grym koll på kött men sanningen är att jag läst allt i Håkan Fällmans bok "Kött" som jag verkligen rekomenderar. Resten av högreven gjorde jag chili con carne av - också det enligt recept i Fällmans bok.

Gubbröra!

En klassiker - står det gubbröra i almanacken så finns det ingen anledning att tveka. Husmodern föreslår röran som söndagslunch men vi tog den som förrätt till middagen. Till receptet:

Hacka hårdkokta ägg, ansjovisfiléer, lök och dill. Fräs ihop lite snabbt i smör. Serveras på en skiva knäckebröd som har gått ett kort tag i brödrosten.

Naturligtvis får man en kall att dricka till.

"En ostdoftande Lasagne"

Husmodern från 1975 frågar mig: "Har ni en favoriträtt ni gärna "kör" med? Något som går lätt att svänga ihop, något som nästan finns färdigt i frysen?" Ja det har jag faktiskt. Och precis som artikelförfattaren "Hiram", som var matskribent i Svenska Dagbladet, kan jag faktiskt säga att en sådan rätt för mig är - just lasagne.

För min del finns dock inte det mesta färdigt i frysen, hon föreslår att man ska ha både vit sås och köttfärsröran färdig och djupfryst men så framåttänkande är inte jag. Det är inte bara här som mitt och Hirams sätt att laga lasagne skiljer sig åt (men det finns både vitlök och parmesan med i hennes recept vilket är ett stort plus!)

Hiram gör en ostsås, vanlig vit sås med ost i. Jag gör en bechamel som jag sedan då jag monterar lasagnen lägger skivad mozzarella uppepå som får smälta ner i lasagnen då den är i ugnen. Hirams köttfärssås känns väldigt torr, den ska vara "smulig, brun" och innehåller förutom köttfärs hackad lök, krossad vitlöksklyfta, 3 dl buljong, 1tsk oregano ELLER basilika och några konserverade tomater. Salt och svartpeppar.


Så här såg Hirams ut. Hon toppar med riven ost, gärna parmesan, och ett par klickar margarin (!). Till saken hör även att 1975 så kokade man plattorna själv innan lasagnen monterades, koktiden berodde på plattornas kvalitet och kunde ta 15-20, ja till och med 25 minuter.

Här är min i svartvit version! Min innehåller också allt som Hiram har i (jag dristar mig till att använda både basilika och oregano) men jag har dessutom morot som får fräsa tillsammans med lök & vitlök innan köttfärsen bryns. Sen tomatpuré, en rejäl klatt. Rött vin, som kokas med. I med torkade kryddorna och både grönsaks- och svampbuljong och krossade tomater. Är man inte rädd för lite mer syra eller har tid att låta allt koka ihop en stund så har man i en skvätt balsamvinäger. Jag lät min koka i drygt 45 minuter, nån gång under detta rörde jag ner finhackad färsk timjan.

Sen monteras allt ihop! Bechamel, plattor, köttfärs, bechamel, mozzarella, plattor, köttfärs, bechamel, mozzarella, plattor, bechamel. Parmesan, riven, läggs uppepå i ett rejält lager. Skjuts in i ugnen, 200 grader tills den fått schysst färg. Och här är min ostdoftande lasagne i färg! Ska serveras med "stor grönsalladsskål" så jag fick sno ihop en liten grönsallad att ha vid sidan av.

När katten är borta äter råttan inälvsmat

Ja, ungefär så.

Min vegetariska sambo slöt upp med några vänner för en kvälls prestigelöst samkväm och jag lämnades ensam hemma. Vilket bra tillfälle att ge sig in på Husmoderns carnivora inställning till ätandet.

Sigurds namnsdag, 10 januari 1976 och Husmodern vill att vi skall äta "Spagetti med lever-tomatsås. Päron."
Skär 3-4 hg oxlever i strimlor och stek dem i matfett i stekpanna.
Krydda och ta upp levern.
Fräs 2-3 hackade gula lökar, tillsätt 1 burk krossade tomater och låt lök-tomatröran koka några minuter.
Tillsätt levern, smaksätt med lite mejram eller oregano.

Jag får börja med en bekännelse. Som barn var jag en sån där kinkig en som inte åt det som ställdes framför mig. Jag hade en massa åsikter om allt möjligt. Fisk var en av alla dessa saker som inte gillades. Lever gick inte ens ner under vapenhot. Men sen växte jag upp. Det hela började egentligen i en väldigt liten vindslägenhet i centrala Nyköping där en kamrat lagade kokt torsk till mig en kväll. Jag bestämde mig för att inte vara oartig utan verkligen försöka äta den äckliga fisken utan att få kväljningar. Det roliga var att jag redan vid första tuggan upptäckte att den äckliga fisken var jättegod, och sedan dess har jag undan för undan utforskat allt det som jag som barn vägrade äta för att helt plötsligt inse att det finns massor med god mat i världen.

Alltså, ingen rädder för levern här!

(Vid ett tillfälle för ungefär fyra år sen åt jag och Vinmannen (ja, han kallas så här i den virituella världen) lever till lunch och han passade då på att introducera mig för kombinationen lever/Champagne, som jag faktiskt tycker är riktigt bra och uppmanar er alla att prova.)

Spagetti och lever-tomatsås omvandlades dock raskt i mitt huvud till:
Fettuccine med gräddstuvad kycklinglever

Jag rensade färsk kycklinglever från lite hinnor och "trådar", finhackade en sharlottenlök och en ordentlig buske persilja. Fräste löken mjuk, lyfte ur den ur pannan, la i mer smör och brynte hastigt levern, saltade och pepprade (vitpeppar). Därefter pudrade jag över lite mjöl, hällde på vispgrädde, la tillbaka löken och petade i lite persilja. Detta fick puttra ihop på 3-4 minuter, lika länge som jag lät den färska pastan ligga i uppkokat vatten. Blandade samman alltihopa (det är så snyggt när de gör detta moment på Vapiano), slevade upp och la dit extra persilja och en hög med riven parmesan. Till detta ett italienskt rödtjut, dock inte en Chianti, utan Zenato Ripassa.

Päron blev det inget, men vin är gjort på druvor och det är ju en frukt precis som päron, så jag tar flaskan med mig in i vardagsrummet för välförtjänt helgvila.

Ha det gott!

Kryddpenslad broiler

Till middag på trettondagsafton föreslår Husmodern Kryddpenslad broiler, serverad med tomat (ur burk), vitt bröd, frukt och nötter. Receptet är väldigt enkelt:

Stycka en tinad broiler, pensla med en blandning av soja, rosmarin och olja. Stek på ett ugnssäkert fat i 175 - 200° i 45 minuter.


Jag är mycket fundersam på exakt hur de där tomaterna skulle serveras - direkt ur burken eller lägger man upp en tomat på varje tallrik? Tomat ur burk låter verkligen som det tråkigaste man kan servera till en måltid! Vilket iofs skulle matcha den otroligt tråkiga broilern alldeles utmärkt. Så här gjorde jag istället:

Fyllde magen på en färsk kyckling med en kluven vitlök, stjälkarna från en kruka persilja, citronsaft, salt och peppar. Mer citronsaft på utsidan och så gnuggade jag in den med massa svartpeppar och en del salt. In i ugnen och så öste jag med buljong lite då och då. När den var nästan klar (en kvart kvar) tog jag ut den, penslade med olja och täckte med finhackad persilja.

Serverades med mandelpotatismos och sallad med blue cheese-dressing.


Eftersom jag glömde ta bild innan vi åt så fick jag jag ta på den halva kycklingen som fanns kvar, en del persilja har trillat av men ni förstår säkert idén.

Hot, hottie, hottest...?

Jag tycker f.ö. att min Husmoder är den klart hottaste.

Kåldolmar - fast det bara är januari?

Eftersom vi hade kål kvar sedan nyårsafton - då det lagades lammsadel med variation på kål: stuvad spets-och blomkål och blancherad savoykål i vinägrett - så bestämde jag enhälligt att idag, den andra januari 2010, blir det kåldolmar. En rätt skolbespisningen förstört för mig, men som jag nu i vuxen ålder tänker att kål = gott och köttfärs = gott, då måste ju kåldolmar vara gott.

Kommer sedan på att herregud, är det nåt som Husmoderns köksalmanack anno 1975 borde ta upp så är det ju kåldolmar! Slår vänligt men bestämt upp sagda bok - och finner till min glädje att 22 mars minsann är Kåldolmens dag. Hurra. Jag är nästan 2,5 månad tidig med denna rätt, men vi tar detta som ett inkörsprov.

Jag har en ganska bestämd uppfattning om hur kåldolmar ska göras (efter att ha ätit vidriga i skolan och efter att nu ha läst Mannerströms Husmanskonst) så det är med spänning som jag nu ska läsa mig till Husmoderns speciella knep för Dolmarna:

Kåldolmar, kokt potatis, lingon. Fruktyoghurt.
Köp djupfrysta kåldolmar, stekta eller ostekta, och tillaga dem enligt anvisning på paketet.

...

Jag tror jag kör på mitt & Mannerströms recept istället, jag har tagit mig en (Mackmyra) whisky och kan därför tyvärr inte sätta mig i bilen och åka till affärn för att handla kåldolmar. Stekta eller ostekta.

Receptet jag lagade efter återfinns i Leif Mannerströms bok "Husmanskonst", vill nån ha det så hojta till. Det blev verkligen gott, med rårörda lingon och specialinlagd gurka. Mitt egenhändigt uppfunna Garlic mash och mörk mörk midnattsmörk skysås till.

(Även jag råkade förresten ut för den överhungriga sambon (varken gravid eller vegetarian) som hojtade om mat då jag stod med ett okokt kålhuvud i vardera handen, han fick tystas med katrinplommon, russin och resterna ur Aladdinasken.)


Jag är verkligen ingen matfotograf. Detta ser mest ut som om nån mått lite illa. Men det var gott!

Fiskpinnar och kokt potatis

Då var det dags för mig att göra entré.

"Vitt är oskuldens färg, den som är lättast att befläcka, säger ett gammalt talesätt. Särskilt aktuellt så här års när man sitter med nya vita almanacksblad framför sig." Så inleds Husmoderns Köksalmanack 1976 och jag skall göra mitt bästa för att regelbundet "befläcka" denna blogg.

Jag kommer att ta mig friheter med den mat som skall lagas eftersom min sambo (som kommer vara den smakmässiga försökskaninen) är en gravid fiskätande vegetarian. Alltså kan dagar få byta plats och kött ersättas med vegetariska alternativ med mera.

Sveas namnsdag, den 2 januari, 1976 var en fredag och Husmodern föreslår: Stekta fiskpinnar, kokt potatis och rårivna morötter. Ost och äpple. Enkel och rejäl mat som är lätt att ordna med efter nyårsfirandets stök. Kör i vind säger jag och sätter igång.

Att bara steka fiskpinnar känns lite tråkigt. Personligen har jag alltid föredragit potatismos (comfort-food som min kollega kallar det) före kokt potatis till fiskpinnar. Ost och äpple? Menar Husmodern att jag skall tugga i mig en bit ost och ett äpple efter maten? Någon vidare förklaring står inte att finna. Nja, med lite frihet blir det följande middag.

Parmesanpanerad torskfilé (krokfångad utanför Norge) med potatismos och morots och äppelsallad.

Jag hinner precis börja skala potatisen när min sambo förvarnar om att "panikhunger" har infunnit sig, vilket betyder att hon inte under några som helst omständigheter kan vänta 30-45 minuter med att äta. Jag slänger snabbt på en kastrull med olja på spisen och friterar potatisskalen som en liten förrätt. Det funkar.

På med potatisen på spisen och sen panerar jag torskfilé skuren i rektangulära bitar för att imitera fiskpinnar så långt som möjligt. Jag hade inget ströbröd så lite mortlat knäckebröd blandas med parmesan istället. När potatisen börjar bli klar så river jag morötter och äpple (Ingrid-Marie blir bra) och blandar med lite citronsaft.

Jag mosar potatisen samtidigt som jag steker fisken. När det kommer till potatismos är jag av den bestämda uppfattningen att vitpeppar gör sig bäst samt att man inte får fega med smöret eller muskotnöten. Nu fick jag dessutom ett ypperligt tillfälle att använda mitt julklapps-rivjärn (Microplane) som jag fått av min förstående syster och svåger. Det är banne mig det bästa rivjärn jag någonsin använt för att riva muskot.


Upp med allt på en tallrik och ropa in sambon i köket för en första Husmodersmiddag.

Det hela gick hem smakmässigt också, kanske lite för lite salt på fisken, men det går enkelt att rätta till väl vid bordet.

Jag hoppas att bilderna duger, jag använder min mobilkamera och jag saknar en matstylist. =)

Ha det gott!

Ganska gott nytt år

Rätt nummer ett blir Ägg med skinkhack, paprikasallad (ur burk) hårt bröd som är den första rätten i köksalmanack från 1974. Inte så dumt som frukost på nyårsdagen, Husmodern hade tänkt till verkar det som! Förutom det där med sallad på burk, Husmodern verkar ha en förkärlek för saker på burk men det tänker i alla fall jag bortse ifrån. Eftersom det är 2010 och inte 1974 så serveras paprikasalladen färsk.



Receptet ser ut så här:

ÄGG MED SKINKHACK

4 ägg, 1 hg kokt skinka eller tunga, 1 dl riven ost, salt och peppar, 4 msk grädde. Täck botten av en smord eldfast form med hälften av osten. Slå försiktigt i råa ägg så att de täcker botten. Ringla grädden mellan äggen och strö över resten av osten. Låt formen stå ca 10 minuter i 200° varm ugn. Serveras med strimlad skinka över.



Jag valde att göra en röra av mina ägg och grädde så att det blev mer som en suffle och hade bara riven parmesan uppe på röran, inget under. Serranoskinkan bräckte jag innan serveringen. Så här såg det ut:

Ganska gott.