Jättepannbiff

Inspirerad, fascinerad och lite skrämd av Den bruna maten tänkte jag ge mig på lite äkta 70-talsmat utan justeringar. Jag skannade snabbt av de närmsta dagarna för att se om där fanns något riktigt skrämmande att laga. På en egen helsida i 1975 års köksalmanack hittade jag en Jättepannbiff. Den kvalificerade sig som riktigt brun och 70-talig.


Exakt så här presenteras den i köksalmanacken:


Jättepannbiff...
...går fort att laga, serveras direkt ur pannan och kan varvas med goda fyllningar.
Att göra en jättebiff går både lättare och fortare än många små. Dessutom kan den stora biffen få någon god fyllning mellan färsvarven. Här är det ett purjolöksfräs med ansjovis och senap. Hela pannan kommer så in på bordet och man skär biffen som tårtbitar.
Köttfärs: 4 hg köttfärs, ett ägg, 1 kokt mosad potatis, 1 tsk salt, 1/2 tsk grovmalen vitpeppar, 1 dl grädde, 1 dl vatten, 1 msk hackad smörfräst lök.
Fyllning:3 hg purjolök, 1 liten burk ansjovis, 1-2 msk senap.
Tillbehör:15-20 små lökar.
Blanda färsen med ägg, potatis och kryddor. (min kommentar - vilka kryddor?) Späd med vätskan och tillsätt löken. Bryn lite smör eller margarin i en stekpanna med ugnståligt skaft och lägg ner ett lager färs.
Bred på senapen och den strimlade purjolöken som fått fräsa i litet smör eller margarin och mot slutet blandats med den hackade ansjovisen. Täck fyllningen med resten av färsen och tryck till kanten runt om.
Löken skalas och förvälls några minuter och läggs sedan väl avrunnen runt färsen. Sedan är det bara att sätta in i pannan i 175 grader i 30 - 40 minuter. Pensla gärna löken med lite smält smör eller margarin under stekningen.

Jepp - precis så gjorde jag och visst smakade det 70-tal. Det vill säga nästan ingenting. Jag serverade med pressgurka och rårörda lingon och det behövdes verkligen för det blev en ganska fet jättepannbiff. Inte alls äcklig men jag kommer inte laga den igen...