Mager makrill

10 augusti. Lars.

Inkokt dillmakrill, kokt potatis och skivade tomater. Ost och frukt.

Den 20 augusti kom 1974, 1975 och 2009 på besök igen. Den resglada familjen skall givetvis få något fint, och inkokt dillmakrill kändes som hemgjort, tillagat och inga halvfabrikat.

1 kg makrill, 4 dl vatten, 2 msk matättika, 1 lagerblad, 4 vitpeppar- och 4 kryddpepparkorn, 1 msk salt, 1 knippe dill.
Rensa fisken och skär den i jämna bitar, som gnids in med salt.Smula sönder lagerbladet och krossa pepparkornen. Blanda vatten, ättika, salt och kryddor och lägg i dillen.
Ge lagen ett uppkok och låt den sjuda några minuter.
Lägg ner den skurna fisken. Skumma lagen när den kokat upp och låt sedan fisken sjuda 7 - 10 minuter. Lägg över fisken i en karott och sila lagen över. Lägg i färska dillkvistar och låt fisken kallna. Servera med skarpsås eller gräddfil blandad med riven pepparrot.

Så står det i boken och så gjorde jag. Eller, jag skar inte fisken i bitar utan körde på hela filéer, men annars enligt recept. Eller jag kanske la till lite mer peppar, både vit och krydd.

Hur som. Kokt potatis och skarpsås blev det till. På jobbet diskuterades det om det skulle vara kapris i skarpsåsen eller ej. Jag trodde att det inte skulle vara det, men tyckte samtidigt att det säkert skulle funka med. Andra kollegor hävdade bestämt att det skulle vara kapris i skarpsåsen. Jag rotade runt lite och hittade att man i nordisk familjebok från 1919 skriver kapris i skarpsåsen lika självklart som ägg och fransk senap. Leif Mannerström har även ett (konstigt) recept på skarpsås med kapris. Det konstiga med receptet är att han även tar bort dillen och ersätter den med gräslök, använder ingen vinäger, men såväl gräddfil som citronjuice, ja, konstigt helt enkelt.

Slutsatsen jag drar av detta är att det troligtvis var vanligare med kapris i skarpsåsen förr i tiden än vad det är nu. Husmodern ger inget recept på skarpsås, så Husmoderns inställning till kaprisens vara eller icke vara får vi gissa oss till. Jag hade ingen kapris i den skarpsås jag gjorde, heller ingen gräslök eller gräddfil, eller citron. Jag gjorde den på:
1 kokt äggula
1 rå dito
1 bra klick senap (Jim Beam för att skojja till det lite)
2 dl rapsolja
1 nypa socker
2 msk vitvinsvinäger
2 msk grädde
1 försvarlig mängd dill

Jag var inte särskilt förtjust i vare sig makrillen eller skarpsåsen om jag ska vara ärlig. Fisken var ganska tråkig och smaklös och skarpsåsen alldeles för skarp... typ vinägrig. Mannerström kanske var något på spåret där han uteslöt vinägern och gjorde såsen syrlig med gräddfil och citron istället... 2009 ratade fisken totalt, medan 1974 och 1975 åt och var glada. (De hade rest långt och var nog extra hungriga.) 1979 log uppmuntrande men var inte heller så förtjust i det hela. Nästa inkokning blir nog lax som vanligt, för det är alltid rackarns smaskens.

Ni får ursäkta bilden, det glömdes fota innan vi högg in, så det får bli som det blir.

Ha det gott!