Husmoders-Jansson är en krispigare variant, inte fullt så gräddig som modern Jansson kan vara men i sin enkelhet ack så god. Potatisen som skärs i i strimlor "lika långa som tändstickor och dubbelt så tjocka" ska ligga i vatten en stund och släppa ifrån sig stärkelse. På så sätt blir rätten inte så klistrig som den annars kan bli.
Eftersom det skulle göras Jansson till många inköptes en stor burk ansjovis från Grebbestad. Den var dessutom mycket billigare än två små. Möjligen kunde det där med mycket billigare ha varit en ledtråd till att dess innehåll på någon viktig punkt skilde sig från de mindre burkarnas. Det reflekterade vi inte över i butiken. När vi vid elva-tiden på kvällen öppnade burken för att lägga filéer på potatisen möttes vi av ondsint stirrande hela fiskar. Jag har aldrig filéat ansjovis förut men det var inte så svårt och pilligt som det först verkade. Och mer husmoderligt än handfiléad ansjovis blir det väl inte?
Handfiléad ansjovis ansågs "förr" som det enda riktiga och mycket godare.
SvaraRaderaFärdiga filéer var fusk!
Jag vet inte om de handfiléade var godare än andra men jag förstår att det är det enda rätta. Om inte annat är det ett bra sätt att sätta sig några pinnhål högre än omgivningen.
SvaraRadera- Vilken god Jansson du gjort.
- Ja, det beror naturligtvis på att jag inte filéar ansjovisen förrän i ABSOLUT sista sekunden. De blir SÅ mycket läckrare då.
- Äh... jaha du.